Det har gått över 4 år! Oj!
Hi hi hi hi
Det går bra. Ville slåss och Molly skriker.
En vanlig dag i Johansson familjen.
Ville är en typisk treåring och Mojjan har blivit tonåring fast är knappt 2 år...
Huset ska renoveras
Jag har sagt upp mig
Daniel försöker hålla i hop allt med barn på dagis och jobb
Trädgården ska fixas
och mitt i allt ska man ha ett liv...suck
Det är bara att skratta.
Livet leker!!!!
Hmmm la trala la......
Min blogg är den sämst uppdaterade bloggen i hela världen.
Folk har slutat kolla för jag skriver aldrig något. He he.
Ville och Molly har börjat på dagis i samma grupp men i morgon flyttar Ville upp till den "stora" gruppen.
Han stormtrivs på dagis. Han vill inte gå hem när pappa ska hämta honom.
Ville utvecklas i rasande takt och kommer språket snart kommer Ville bli en mycket mycket glad kille. Vi kör tecken men det är bara ett problem, Ville är mycket duktigare än vad vi är. Frustrationen är enorm!!
Han vill prata och säga saker men vi fattar inte, vi har lärt oss olika tecken men Ville kör sitt eget race så vi fattar inte hans tecken.... det är bara fröknarna som fattar......
Molly är en stjärna på tecken hon med och hon babblar oavbrutet.....så roliga saker lillan säger i bland....hehe
De två fortsätter att slåss men jag börjar se en ljusning i mörkret. De kan faktiskt leka lite tillsammans nu.
Det här kommer gå bra!!
Nu flyttar vi!!!!!!!!!!
Får jag följa med....flyttkorg! 
Men mamma...jag ville ju bara kolla om ugnen var varm! Det var den...stackars sötnosen.
Passar jag bättre i långt hår?
3 ÅR!!!!!!!!!!
Nu börjar jag likna en tjej,,,,hihi
Jag kör mössa bättre än inget hår!!
Varför plågar våra föräldrar oss med dessa kläder........ : )GOD JUL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Lite bilder från våren
En underbar dag i skogen med korv och svampplockning.
Molly fyller 1 år och leker Strindberg!! : )
Ville gillar också kaka!! : )
En docka fick hon på födelsedagen!!! 
Ville firar nationaldagen....kanske inte så kul tyckte han.
Molly firade också...med sin frsta glass!
Ville hjälper mamma att flyttstäda. 
En av de få tillfällena som syskonen Johansson är sams.....Det var lite av vad som har hänt denna våren!!!!
Livet
Livet är orättvist.
Mitt liv är alldeles fantastiskt just nu. Mina barn mår bra och min man är som alltid den bästa. Jag har inget att klaga på men gör det i alla fall. Tvätten ligger precis överallt, det är tråkigt att laga mat, vädret är skit och jag är pank….. man kan fortsätta i många rader.
Då säger jag STOPP! SLUTA! Skäms på mig!
Livet är jättebra. Vi fick huset vi ville ha. Vi har pengar på banken. Vi äter oss alldeles för mätta 7 dagar i veckan. Tvätten kan vänta för vi har garderoben full med tvättade kläder. Lite skit i hörnet har ingen dött av.
Det finns så många människor i världen som inte har det bra, sjuka och fattiga som lever av ingenting. Jag har ingen rätt att klaga. Som min kära vän brukar säga…. ”Jävla I-lands problem! ”
Nu får det vara nog!
Ville mår toppen, han käkar EYE Q fiskolja och jag tycker mig se en förbättring i hans utveckling. Han har börjat säga mer ljud och lyssnar intensivt på vad vi säger. Hoppas han börjar tala snart. Bara några ord…
Han har börjat låta som ett lejon nu och som en ko. Grrrrrr säger han och mooooooo……. Så söt.
Titta på TV funkar också nu för tiden, han kan sitta och slappa med morsan varje dag. Underbart.
Molly sa Ovve ovve ovve till 2 vovvar som gick förbi henne för några dagar sedan. Hon kör lamptecken och säger ampa för lampa. Kul….. Molly kryper i racerfart över golvet och försöker klättra på allt. Undedrbara unge.
Puss till mina fantastiska barn och deras underbara pappa.
Sen hoppas jag att vår lilla Freddan snart kryar på sig för det river i hjärtat att veta att han är sjuk på Ryhov….. Den stora lilla kämpen!!! Puss på dig.
Älskade barn
JAG VILL LEVA!
Mitt barn kommer under hela sitt liv få kämpa för sin existens. Han kommer få kämpa för att bli accepterad av oss "vanliga".
Många kommer inte se honom som en individ. De kommer se honom som handikappad, mongo, utvecklingsstörd eller som folk säger här i Eksjö nannis............................................................
MIN SON ÄR EN LIKA GODVÄRDIG MANNISKA SOM VEM SOM HELST!
MIN SON HAR KÄNSLOR!
MIN SON ÄR EN STARK KÄMPE MED MER VILJA ÄN MÅNGA "VANLIGA"!
MIN SON VILL LEVA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
ALLA MÄNNISKOR HAR RÄTTEN ATT FINNAS ANDAS OCH EXISTERA.
Nu är allt bra.
Hålet är så litet att det kommer nog att växa igen.
Gött! Ville har ett superhjärta så han behöver inte åka till doktorn på 4 år........YES!!!!!
Nu jäklar ska vi gå frammåt i livet...... vi börjar med att köpa nytt hus! Det är en liten "stuga" på 500m2.
He he he he he.................................................................................................................................
Vi har planer nu inga mer deppiga tankar om sjuka barn, nu är det att få Ville att börja kommunicera och lugna ner sig.
Han är ett fullständigt yrmonster, 110 HELA tiden.
Nya huset !!!!!!!!
Helvete!
Julen och nyår var precis som de andra jularna och nyåren. Vi körde runt träffade släkt och åt god mat. Mycket trevligt på alla ställena.
Våra små älsklingar fick allt från strumpor till leksaker. Mycket uppskattat allt ihop.
Nu har helvetet brutit ut igen och vi fick reda på idag att Molly har hjärtfel……………….
vi vet inte hur stort hålet är eller om vi ska operera henne……….
Hjärnan orkar inte riktigt med.................
Det tar så mycket på krafterna när man precis fått Ville klar efter alla turer och nu ska man sätta igång med Molly. Även om hon inte behöver opereras kommer det bli ett jävla farande till läkarna. Jag hade hoppats att våra liv skulle börja nu.
Ville mår bra och har börjat dagis, Molly och jag skulle ha mysigt med egentid. Kanske resa en kortare tur men nu känns det som att allt tog stopp.
Jag sa en gång för länge sedan att jag inte skulle ha barn för jag ville inte att de skulle få hjärtfel som jag…….nu har jag ett barn med DS och hjärtfel och ett barn med hjärtfel….. Molly och jag har också samma kromosom avvikelse som hon har ärvt av mig och det har nog med just hjärtfelet att göra och det är alltid kvinnans ägg som gör så att barn får DS…… så jag känner mig riktigt riktigt arg ledsen och bitter just nu. Jag måste ha varit en dukigt elak människa i mitt förra liv……..
Fan också
Ryhov
Allt gick bra och Ville mår bara prima.
Det är konstigt vad man känner inför sitt barns undersökningar.
Jag har varit jätte orolig och gråtit lite då och då den här veckan som varit.
Man borde vara van vid det här laget att Ville måste sövas men jag blir så
fruktansvärt rädd att något ska gå fel.
Jag har varit vresig och på konstigt humör i flera dagar.
Tyvärr måste Molly sövas snart för att röntga ryggen. Hon har ett storkbett
över ryggraden och det är rutin när bettet sitter där det gör.
Så nu är det bara att vänta på remissen till Ryhov.
I morgon ska vi tillbaka till sjukhuset med Ville och kolla tarmen.....det tar aldrig slut.
OJ!
Shit vad trött jag är. Ha ha ha ha ..... på väg att bli totalt knasig tror jag.
Ville är helvild. Han springer och hoppar, sliter ner allt i sin väg, biter oss,
klöser oss och spottar. Han river Molly om vi inte stoppar honom men samtidigt är han
nyfiken och gillar henne.
Ville kan utan problem försvinna i huset på 2,7 sekunder!!!!! Han är så jäkla snabb.
Ville lärde sig gå i maj, nu springer han och tar skutt i luften.
Har ni sett kalvar somsläpps ut på grönbete?? Det är Ville.
I förrgår lärde han sig hur man öppnar grinden i köket......AAAAAAAHHHH!!!!
Det finns inget stopppå honom, han lär så jäkla snabbt.
Jag tror jag ska köpa honom en 3hjuling i födelsedagspresent,
han blir ju 2 i november, då kan han cykla runt runt runt i huset.
Gud vad vi älskar denna envisa, irriterande, underbara busunge!!!!!!!!!!!!!!
Nu ska jag upp och pussa på honom
.
Molly, Villes syrra!!!!
Oj oj oj vad längesedan det var jag skrev.
Men nu är hon här!!!!! Molly, Lizzy, Märta, Teresa Johansson!!!!
3965 g och 53 cm lång.
Vår lilla trollunge som har oroat oss i 9 månader har äntligen kommit
hem eller ut om man så vill.
I vecka 14 fick vi reda på att Molly inte hade några fel på kromosom
13, 18 och 21 men att hon hade en avvikelse på kromosom 1.
Världen rasade runt oss och lyckan av att vara gravid igen (efter ett tidigt missfall)
försvann i ett nafs.
Doktorn i Linköping gav oss ett något komplicerat första svar om kromosomfelet
och vi blev bara mer oroliga och ledsna. Efter ett blodprov från mig och Daniel
kunde de konstatera att jag hade samma kromosomfel och att de bedömde detta som normalt.
Vad det nu innebar???
Oron över svaret fortsatte genom hela graviditeten och saken gjorde det inte bättre av att jag fick
riktigt jävlig foglossning i februari.
Den långa väntan på Molly och oron för vad denna kromosom kunde ställa till har varit lång och tårfylld.
Men efter 8 timmar av pina och helvetet på jorden blev till slut Molly född genom kejsarsnitt och världens finaste lilla tös kom skrikande ur min mage!
VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN VILLES ÄLSKADE LILLASYSTER !!!!
Dålig bloggare och skön pajsare!
Nu har jag blivit tillsagd på skarpen att uppdatera bloggen.............dåligt av mig, jag vet.
Men här händer verkligen ingenting!!!! Ville är en skön pajsare som kryper och går med hjälp av oss.. Han leker med allt som kommer i hans väg och biter på allt....även sina föräldrar.
Vi hoppas att han ska kunna gå till sommaren, det skulle underlätta en hel del, men om han inte gör det så duger det oxå.
Jag har märkt att många föräldrar hetsar kring sina barns utveckling, jag orkar inte det. Skit samma om han inte kan vissa saker som boken från BVC säger, vi är alla olika individuella människor och går vår egen väg.
Sen kan man ju inte hålla inne med att man blir jävligt stolt när han lyckas göra något nytt.
Ville går hos dagmamma nu och stormtrivs, hans dagmamma är kanonbra och han ser varken mig eller Daniel när vi lämnar honom på morgonen, det är bara Ana, så gulligt och skönt! Tänk om han hade bölat varje gång man lämnat honom, mitt hjärta hade brustit.
I dag såg Ville en liten nyfödd unge på BVC vilka ögon han fick, helt fascinerad..... ska bli riktigt roligt vad han säger när han får se sin lillasyster för första gången, bara 2 månader och en vecka kvar!!!!!!!! Sen kommer Molly! Fasa fasa fasa fasa......smärtan alltså : )
Så var det med det......livet fortsätter och jag kommer vara lika usel att blogga som tidigare...hej hopp!
Snart är det lediga slut
Då var julen och nyåret slut. Tomtarna har åkt ner i en kasse och storstädningen är klar.
Ville var inte intresserad ett jäkla dugg varken för den vackert dekorerade granen eller för jultomten. Han tog tag i skägget och drog lite, det var all action vi fick!
Pulkan har han åkt i och efter en trevande start tyckte nog vår lilla kille att det var ganska roligt, synd bara att det är så kallt just nu, jag har ingen lust att ta ut honom i -15 grader.
Jag har försökt att berätta för vår lilla kille att han ska få ett litet syskon, härom dagen klappade han mig på magen lite försiktigt, men jag tror inte det berodde på att han förstod.
Ville har så många konstiga ljud för sig, ibland blir jag rädd, han låter som en säl ena minuten och nästa skriker han rakt ut.... konstigt.
Vi får inte den lille att sova heller, han somnar när vi somnar och sover till 08.30 eller mer om inte vi inte väcker honom. Vi har fortfarande mycket att lära....pust. : )
Men annars leker livet och vi mår alla bra. Å snart är vi 4 i familjen.
OJ vad längesedan det var!
Inte mycket.
Vi har varit en helt ”vanlig” familj med vardagsbestyr.
Ville har varit två dagar i GBG för att sy i hop hans hål i magen.
Inget stort ingrepp men man är nog så nervös i alla fall.
Vår lille pojk var inte glad efter han vaknat, nersövningar är aldrig trevliga.
Han mådde dåligt i ca 24 timmar med gnäll och tårar.
Efter vi kommit hem från GBG fick jag och Daniel stoppa den lille vildingen från att hoppa och studsa för mycket. Vi trodde nästan hans hål skulle öppnas igen!!!!
Annars är vårt liv fyllt med.... nej Ville inte så........eller.....Ville gör så här i stället......ha ha ha.
Denna unge är helt fantastisk.... så nyfiken han är......allt ska ätas, slängas i golvet eller dras ner från bord. Precis som vilken unge som helst!!!!
Tills nästa gång....... adjö
Fästingar,gnäll och TV.
Nu har vi varit i Göteborg och kollat Villes tarmar. Det såg fint ut och kirurgen Linus var nöjd med att Ville äter laktosfri mat. Ville ska få en remiss till en mindre operation där Linus ska sy ihop Villes bråck i magen. Men han sa att det inte var ett stort ingrepp. Jag kan inte hjälpa att bli lite orolig för nersövningen.
På måndag ska Ville och pappa Daniel till örondoktorn och Ville ska få lite lugnande så doktorn kan kolla hans öron. När vi försöker att mäta hörseln lever Ville rövare så det är hopplöst att ens försöka.
Lillkillen har haft sin första fästing på sig idag. En liten liten vidrig sak. Det kryper på mitt skinn bara jag tänker på det. Men förhoppningsvis är det inget kvar av det elaka djuret.
Just nu har Ville ett totalt nervöst sammanbrott och vet inte om han ska sitta, ligga eller rusa runt i sin gåstol. Puh vad livet kan vara svårt…men hoppsan han fastnade framför vår TV. Dålig vana….
Tills nästa gång……………………………………….adjö.
