villesomallaandra

Nu var det klart med nedsövning och örontest.
Allt gick bra och Ville mår bara prima.

Det är konstigt vad man känner inför sitt barns undersökningar.
Jag har varit jätte orolig och gråtit lite då och då den här veckan som varit.

Man borde vara van vid det här laget att Ville måste sövas men jag blir så
fruktansvärt rädd att något ska gå fel.
Jag har varit vresig och på konstigt humör i flera dagar.
Tyvärr måste Molly sövas snart för att röntga ryggen. Hon har ett storkbett
över ryggraden och det är rutin när bettet sitter där det gör.
Så nu är det bara att vänta på remissen till Ryhov.

I morgon ska vi tillbaka till sjukhuset med Ville och kolla tarmen.....det tar aldrig slut.